Framåtbjudning och motivation

Som i så mycket annat är det svårt att få lagom. Antingen sitter du på en het häst, för stark, för känslig eller för ofokuserad. Eller så kanske det går så trögt att man tror att hästen är försedd med handbroms. 

Vad är egentligen framåtbjudning? Att hästen ångar på eller, att du som ryttare slipper driva eller att hästen har egen motor? 

För mig handlar framåtbjudning om mental vilja och motivation. När en häst tänker framåt är den motiverad och positiv till uppgiften. När hästen "tänker bakåt" saknas för hästen motivation eller förmåga. Alla vi som suttit på en av dessa omotiverade eller av andra orsaker tröga, eller som vi ibland säger, lata hästar vet ju också att utan energi får vi inget resultat. Det fungerar dock sällan med hackande skänklar och sporrar för att skapa den sanna motivationen. 

Det finns enkla knep för att motivera sin häst och göra träningen meningsfull. 

·        hästen förstår vad du vill och vad det går ut på

·        hästen vet att den klarar av uppgiften och litar på att du inte ber om mer än så

·        träningspassen är korta och fokuserade

·        hästen behöver aldrig uppleva mental eller fysisk utmattning

En häst som är positiv till arbete har oftast framåtbjudning. Det bästa sättet att skapa en positiv inställning är glädje, motivation och belöning. Att alltid se till det som var bra under ett ridpass även om det bara var fåtalet steg, får dig som ryttare att inte känna misslyckande. Detta gör underverk på våra hästar som då inte heller upplever otillräcklighet och misslyckande. Det framstår säker som något präktigt och snusförnuftigt att poängtera detta, men det är ett empiriskt faktum. Jag har sett det åtskilliga gånger. 

Hästen måste få plats

 
Det är inte bara ryttarens vikt och placering som rubbar hästens naturliga balans. Att begränsa hästens rörelseschema påverkar även hästens koordinations och balansförmåga. Genom att ge hästen utrymme ”inom ramen”, kan den röra sig naturligt.
 
Det finns en anledning till att instruktörer inklusive jag själv, nöter och tjatar om att hästen ska formas, skolas och arbetas bakifrån och fram. I vår iver eller okunskap försöker vi ofta forma vår häst med bettet och tyglarnas inverkan. Genom att öka trycket i munnen önskar man att hästen ger efter och "kommer på tygeln" vilket ger en känsla av att forma hästen.

En konsekvens av denna teknik är att många hästar försöker lösa den obalans och rörelsestörande form genom att t ex bli kort i steget, komprimera vinkel mellan strupe och ganasch, hamna bakom lod och bli framtung. Eftersom "kortningen" sker i nacke, hals och bog låses halskotpelaren vilket försvårar rytm och rörelse. Vi tänker oss att hästen inte får plats i den ram den för ändamålet behöver. En del hästar, väldigt ofta ridtravare, löser situationen med att rusa och tippa inåt på böjt spår.

Huvud, hals och bog kräver viss rörelsefrihet för att hästen ska kunna röra sig på ett naturligt sätt. Omformning av hästen som sker bakifrån och fram ger hästen just denna möjlighet att använda sin halskotpelare, bogled och bröstrygg på ett naturligt sätt.

Hästens hals är viktig för hästens balans. Det blir t ex extra tydligt när vi bryter en häst som inte vill stanna, genom kraftigt tygeltag åt sidan. Det är ryttarens ansvar att känna hur stor plats hästen i fråga behöver, inom vilken ram hästen arbetar bäst. Genom olika tecken talar den om för oss att den inte får plats i den ram vi skapar. Om vi lär oss tolka dessa tecken besparar vi våra hästar en mängd besvärligheter och får dessutom en bättre tvåvägskommunikation.
 
 

 
 

Lite kort om hästens ryggrad och dess funktion i samband med böjning

Det händer ganska ofta att ryttaren upplever sin häst som stel, antingen i ena eller i båda sidor. Med stel menas att hästen inte vill böja eller korta den ena sidan. Den uppmärksamme läsaren noterade att jag bara skrev korta och inte "eller länga ena sidan". Det är nämligen min personliga uppfattning och erfarenhet, att det är kontrahering (muskelsammandragning) som brukar vara problemet, snarare än längning av muskeln. Att hästen inte vill böja sig i sidled eller ställas tror jag oftare beror på obalans eller bristande styrka. Att det skulle bero på att hästen är "ovig" är inte troligt.

Vid närmare studie av ryggradens funktion, ser vi att hästen ländrygg och bröstrygg har två olika funktioner. Hästens rygg från svansroten fram till sadelläge rör sig upp och ner, medan bröstrygg och hals rör sig i sidled. 

Den ryttare som vill böja sin häst från huvudet och bakåt i riktning kommer aldrig att helt lyckas. Oftast blir böjningen för stark och hästen knäpper av i nacke eller i hals/bog. Böjningen måste komma från bröstryggen och som ringarna på vattnet föras fram genom hals till nacke. 

Det är en teknik och inlärningsfråga, faktum är att hästarna ofta är snabbare än oss ryttare att anamma tekniken. Denna böjningsteknik gymnastiserar stora delar av hästens kropp och är grunden i all dressyrträning. Böjning är en konst som alltid måste komma bakifrån för att stämma överens med ryggradens konstruktion och funktion. Än en gång så jobbar vi med hästen, inte emot.

Rätt men inte perfekt

Grundtanken och utgångspunkten i dressyrarbetet är gymnastik. Målet bör alltid vara en välgymnastiserad och balanserad häst med bevarad självkänsla. Som nämnt i tidigare inlägg är träning också inlärning. Därför kan en övning eller en rörelse delas in och betraktas på olika nivåer eller i olika faser. En specifik övning eller rörelse kan se olika ut beroende på hur långt hästen, eller ryttaren för den delen, har kommit i sin utveckling.

 I praktiken innebär det att en rörelse kan vara korrekt utifrån de förutsättningar som finns just nu, även om den till och med är långt ifrån perfekt i sig.

Den kloke instruktören vet detta och kan se när häst och ryttare är i inlärningsfas respektive träningsfas. Det är nämligen mycket vanligt och lätt för oss ryttare att gärna vilja "hoppa över" alla repetitioner kropp och nervsystemet behöver för att kunna fullända och utöva en rörelse fullt ut. Vi missar ofta att hästen också måste få tid att först förstå vad övningen går ut på och sedan tid att träna muskler, koordination och balans. Hästens rörelser är precis som våra egna till övervägande del viljestyrda. En häst som inte förstår vill och kan heller inte styra sin kropp som vi önskar.

Med allt detta i åtanke kan vi se att en rörelse kan vara "rätt" även om den ser olika ut beroende på i vilken fas ekipaget befinner sig.

Perfekt är alltså inte alltid rätt utan ofta tom omöjligt. Som så mycket annat i livet, har dressyrens alla faser och nivåer sin tid. Ett bra sätt att gestalta sin dressyrövning är att dela upp den i byggstenar och att lägga en sten i taget och i rätt ordning.

Trevlig första vårdag! :)