Hästen måste få plats

 
Det är inte bara ryttarens vikt och placering som rubbar hästens naturliga balans. Att begränsa hästens rörelseschema påverkar även hästens koordinations och balansförmåga. Genom att ge hästen utrymme ”inom ramen”, kan den röra sig naturligt.
 
Det finns en anledning till att instruktörer inklusive jag själv, nöter och tjatar om att hästen ska formas, skolas och arbetas bakifrån och fram. I vår iver eller okunskap försöker vi ofta forma vår häst med bettet och tyglarnas inverkan. Genom att öka trycket i munnen önskar man att hästen ger efter och "kommer på tygeln" vilket ger en känsla av att forma hästen.

En konsekvens av denna teknik är att många hästar försöker lösa den obalans och rörelsestörande form genom att t ex bli kort i steget, komprimera vinkel mellan strupe och ganasch, hamna bakom lod och bli framtung. Eftersom "kortningen" sker i nacke, hals och bog låses halskotpelaren vilket försvårar rytm och rörelse. Vi tänker oss att hästen inte får plats i den ram den för ändamålet behöver. En del hästar, väldigt ofta ridtravare, löser situationen med att rusa och tippa inåt på böjt spår.

Huvud, hals och bog kräver viss rörelsefrihet för att hästen ska kunna röra sig på ett naturligt sätt. Omformning av hästen som sker bakifrån och fram ger hästen just denna möjlighet att använda sin halskotpelare, bogled och bröstrygg på ett naturligt sätt.

Hästens hals är viktig för hästens balans. Det blir t ex extra tydligt när vi bryter en häst som inte vill stanna, genom kraftigt tygeltag åt sidan. Det är ryttarens ansvar att känna hur stor plats hästen i fråga behöver, inom vilken ram hästen arbetar bäst. Genom olika tecken talar den om för oss att den inte får plats i den ram vi skapar. Om vi lär oss tolka dessa tecken besparar vi våra hästar en mängd besvärligheter och får dessutom en bättre tvåvägskommunikation.