För att
hästen ska kunna gå korrekt på tygeln, måste hästens dorsala hals och
ryggmuskulatur samverka med hästens sträckarmuskulatur i bakdel och bakben.
Dessa två muskelgrupper bildar tillsamman den ”båge” som på ett anatomiskt och
naturligt sätt formar hästen och ger den dess outline.
När denna
sammanhängande muskelkedja samverkar med ryttarens säte och hand i balans, och
gärna perfektion, kan hästens form ”spela” mellan ”uppåt-neråt-framåt” och
olika grader av samling, där elevering av hästens bog och nacken som högsta
punkt blir resultatet. Den låga formen ger hästen utrymme för att sträcka ut
sin dorsala hals och ryggmuskulatur, vilka i ett samlat läge kontraheras eller
med andra ord drar ihop sig. Dock innebär inte ”lång och låg” att hästen tappar
sin form och bara ”rätar ut sig”. Detta sker om den samverkande muskelkedjan
bryts och resultatet blir en formlös häst vars muskler bara håller upp hästens
skelett.
Ressembler och Remener –
samling och vinkel mellan huvud och hals hör ihop
Bakbenens
aktion och placering under hästen skapar energi som bevaras och utnyttjas genom
den samverkande muskelkedjan och det ger förutsättningen för en häst som bär
sin egen bog och hals. För att åstadkomma detta måste bakbenen föras uppåt inåt
och placeras mot tyngdpunkten (som är under ryttare och sadel). En hästs bakben
som bara rätas ut och trampar av, ger endast skjutkraft och minimalt med
bärkraft.
Det är
ryttarens ansvar att utbilda hästen och dess bakben så att denna med tiden kan
ge rätt balans mellan steglängd, muskelanspänning och förhållning till önskad
prestation och övning/rörelse. Desto mer skolade hästens bakben är ju större
samlingsgrad (belastning av bakdelen) kan ryttaren be om. Med samling kommer
som nämnt tidigare, elevering av bogen, som i sin tur ger en hals som formas
uppåt framåt och höjer nacken till högsta punkt. Nosen hamnar framför lod genom
ögat.
Om hästen
ombes att gå bakom lod, kopplas de dorsala hals och ryggmusklerna ur och agerar
i ett avslappnat läge. Det resulterar i att hästen blir framtung och tappar
samlande kraft från bakbenen. Till skillnad från vad många tror, arbetar inte
hästen här med ryggen, utan tvärtom. I detta läge är ryggen som svagast.
Bakbenen kan inte längre arbeta med samlande rörelse och kraften kan inte tas
upp av överlinjens muskulatur.
