Kung Birger Magnusson var fylld med hämndbegär efter år av
fångenskap. Blodsbanden hade inte längre någon betydelse och han klippte av dom
för gott när han kastade sina två yngre bröder i den kalla, mörka och råa
fängelsehålan på Nyköpings slott och slänger nyckeln i Nyköpingsån. Året är
1317 och denna händelse utspelar sig i den svenska medeltidens maktkorridorer. Kungens
yngre bröder genomförde några år tidigare en kupp mot sin konung och bror och
lyckades ta två tredjedelar av riket. Birger hämnas skoningslöst och bröderna
dör efter sex månader i hålan.
Denna grymma händelse återupprepar sig varje år på Nyköpingshus. Gästanbudsspelet spelas under sommarmånaderna och bjuder på ett
stycke svensk historia och medeltidsbravader.
Vi råkade passera och fick se ett skådespel och härliga
hästar ridande över slottsvallarna. Fem dagar i veckan kommer fyra ekipage och
deltar i gästabudet. Det är ett ganska hårt arbete, säger Kjell Eriksson som
rider sitt 11-åriga kallblod Pilen.
- -Det tar en hel dag trots att vi bara deltar i
någon timme. Vi bor ju tre mil bort.
Jag har träffat Kjell förut på en av Birgitta Järnåkers
endagskurser på Whalsund Säteri i Södermanland. Kjell bestämde sig 45 år gammal
för att han skulle lära sig att rida innan han fyllt 50, vilket han också
lyckats med. Pilen älskar publik. - Han är en riktig showhäst, säger Kjell och skrattar när Pilen otåligt vill komma igång med föreställningen.
Alla fyra hästarna som deltar i årets spel är av kallblodstyp
varav två ardenner, en kallblodstravare och en bruksnordisk. Våra svenska
kallblodsraser är inte bara lämpliga som arbetshästar eller travhästar, utan
fungerar utmärkt som ridhästar, speciellt om man vill rida med hög samlingsgrad
(akademiskt) och eller vill rida i skog och mark. Personligen tycker jag dessa
hästar är vackra och jag älskar deras runda former och muskulära kroppar. En
ren naturkraft som härstammar från den nordeuropeiska skogshästen som dog ut
för 2000 år sedan. Som en liten parentes kan nämnas att den svenska hästaveln
redan på romartiden var framstående och den svenska hästen var både berömd och
eftertraktade av romarna och bysantiner.
Här anländer en av Hertigarna till häst. Kanske inte lika ridderlig till häst som originalet, Hertig Karl, för han behövde säkert ingen ledsagare.