Själv förespråkar jag mjuka metoder i utbildning av hästen. Glädje
är en annan viktig beståndsdel lika så trygghet och positivt tänkande. Det
låter visserligen väldigt pretentiöst, men det funkar och en av mina
favoritmästare Antoine de Pluvinel verkade hade samma åsikt.
Pluvinel verkade i 1500 och 1600-talets Frankrike, men
utbildades bl a i Italien från unga år av Pigantell som dock inte hade samma
mjuka utgångspunkt i arbetet med hästar. Förutom sina humana träningsmetoder är
Pluvinel känd för bl a öppnan och användandet av pillar.
I den här artikeln tänkte jag belysa vikten av att arbeta
med hästens psyke och inte emot det. Hur mycket njutningsfullare och vackrare
utförandet blir när vi arbetar på hästens villkor och stävar efter att hästen
trivs och har kul på sitt arbete.
Korta ridpass
Jag har i ett anaat
inlägg nämnt att korta ridpass är gynnande för hästens utveckling och trivsel
inför sitt arbete. När det kommer till dressyr, drar man inga fördelar av att
”nöta” på ridbanan, det tröttar bara ut hästen mentalt och fysiskt. Konditionsträning
anser jag väl påpassligt vid uteritter. Tänk er själva att springa omkring på
en rektangel i en timme varje dag. Ofta blir manegen förknippat med slit och
träda av hästen och det är svårt att få fram graciösa och harmoniska rörelser
av en häst som har lagt i handbromsen och är uttråkad i sitt arbete.
”Because,
as a rule, the horse must take pleasure in his work. Otherwise, he and his
rider will not be able to accomplish anything graceful.” (Pluvinel
1555-1620)
Hästar som under långa perioder tränats ensidigt eller under
långa slitsamma ridpass, har en förmåga att resignera. Vi missuppfattar ofta
detta som om att hästen accepterat sitt arbete, men det är viktigt att vi kan
skilja på acceptans/vilja och resignering, för om din häst slutar samverka aktivt
har du inte längre något att arbeta med.
Sluta när det går som bäst
Beröm och belöning är en säker metod för positiv utveckling.
Det fungerar som vägledare för hästen och genom att belöna omedelbart när den
gör rätt lär den sig fortare och lägger den positiva upplevelsen i sin
minnesbank. När en häst lärt sig något glömmer den inte, det är bara den
fysiska kapaciteten som kan svika efter ofrivillig vila eller efter skada. Jag
har blivit förvånad upprepade gånger när en häst efter lång vila utförde övningarna
utan problem och känslan av att börja om infann sig aldrig. Det ser jag som ett
bevis för att hästens mentala minne och muskleminne är det vi ska koncentrera
oss på när vi utbildar hästen.
”Hästen äger sin
kropp, det är hästens hjärna som placerar hästens ben, inte ryttaren med sina hjälper” (Eva -Kristina Petersson
”Kvinnor i kalix och deras hästar” 2010)
En häst som vet hur och vad den ska göra får bättre
självförtroende I ridningen. Den blir trygg och kan koncentrera sig på arbetet,
eftersom den vet att den klarar av sin uppgift. Hästen är ett vanedjur och det
ska vi ta både hänsyn till och ”utnyttja”.
Den bästa belöning du kan ge din häst är att sluta när den
gör rätt och när det går som bäst. Varje ridpass lägger grunden för nästa och
om både häst och ryttare är nöjda med varandra och sig själva, är
förutsättningarna för nästa pass dom bästa. Tio bra minuter i manegen är bättre
än 60 halvbra.
”I
concentrate mainly on exercising his
mind and his memory” (Pluvinel 1555-1620)
En glad och trygg häst
Samarbete och lyhördhet från ryttarens sida speglar sig i
hästen rörelsemönster. Respekt och kärlek speglar sig i hästens ögon. Hästen är
vår lärare som lär oss att lära den. En glad och trygg häst är resultatet av
vår vilja och förmåga att möta hästen, så som den är.
