Om man tänker efter är det ganska märkligt att vi anser det
så självklart att hästen ska vara liksidig och rakriktad, kunna böja sig på
volt och trampa under sig. Hur liksidiga är vi? Kan du göra samma sak med båda
sidorna? Vi som inte praktiserat yoga i någon större utsträckning, eller inte
alls, kan prova ett pass och se hur det känns. Det skulle kanske få oss att
reflektera över hästens upplevelse när vi lär den nya rörelser. En tanke bara.
Med detta vill jag säga att när vi sitter på hästen har vi
ett ansvar för att förutsättningar skapas så att hästen kan utföra det vi ber den
om. Vi måste göra samma sak med våra kroppar som vi vill att hästen ska göra
med sin. Vi måste säga samma sak som vi tänker. Om vi inte är kroppsmedvetna
och inte vet vad vi ger för signaler med kroppen, måste hästen gissa.
-
-Ok, hon säger att jag ska gå fram med skänklarna
men vill att jag ska göra halt med tyglarna???
Ole-dole-doff…
Bodycheck
Ett enkelt förhållningssätt är att jämföra din kropp med
hästens. Ditt huvud är hästens huvud, din hals hästens hals, dina axlar hästens
bogar, dina höfter hästens höfter osv. När hästen inte gör det du tänkt dig,
ska din första tanke vara – Vad säger
jag med min kropp? Kanske du ber hästen föra in bogen innanför spåret, men
själv vrider axlarna utåt. Börja om och gör samma sak med dina axlar som du
vill att hästen ska göra med sin bog. Får du fortfarande inget gensvar kan man
börja fundera på andra orsaker.
Blicken som väger kilon
Hästens rörelser är stora och mekaniska, våra rörelser sker inuti
vår kropp och runt vår egen axel (ryggkotpelaren) eftersom vi hela tiden ska
vara centrerade, alltid sitta mitt över hästen. Vår hållning och huvudets placering
har en större inverkan på hästen än vad vi kanske kan tro. Ofta kan man se en
stor förändring i hästens form bara genom att lyfta blicken och placera den
mellan hästens öron. En blick som landar långt utanför centreringen väger flera
kilo för hästen och den kommer att reagera på den extra vikt som ryttaren
skapar genom att bara titta inåt i volten. Det resulterar i en häst som antingen
söker sig inåt i volten, eller ”faller” inåt
och belastar inner fram mer än nödvändigt. Både din och hästens centrering är
bruten.
Vad vi kallar sitsen
Jag tittar alltid på hur hästen går innan jag bedömer
ryttarens sits. Sitsen är inte till för syns skull. Visst det är trevligt att
titta på ryttare som sitter bra, men det viktiga är ändå att hästen går bra,
har en bra form och inte störs av sin ryttare. I mina ögon är inte en ryttare
som i alla lägen kan sitta ner i sadeln, automatiskt en skicklig ryttare.
Ganska ofta kan man se ryttare som sitter alldeles för djupt i sadeln på en
häst som inte är redo för det. Hästens rygg är svag och inte gjord för
belastning. En känslig ryttare känner när hästen ”bjuder in” ryttaren att sitta
ned.
När man ska utveckla sin egen sits, ska man söka efter det
sätt som känns balanserat, avslappnat och kungligt. Jo,kungligt. Man ska känna
sig stolt och ståtlig i sadeln, då kommer hästen också att göra det och det gör
underverk på formen. Kungligt kanske var lite fånigt uttryckt, men det ger i
alla fall en klar bild av vad jag menar. Personligen vill jag ha väldigt raka
ben som ger en känsla av att jag nästan står på marken med hästen under mig.
Det ger mig ett bra bäckenläge och hästen svarar bra på mina under och
överskänklar i det läget. Det gynnar också energin framåt. Men alla måste hitta
sin sits, dock aldrig sluta utvecklas och förbättras. Ett bra verktyg i sin
sitsträning är att filma sig själv, titta på ryttare som har sitsar som
tilltalar dig samt att ta hjälp av någon man litar på.
Det finns inte EN sits, sitsen är individuell och jag
förespråkar att man hittar den sits som passar den kropp man har och där man
får bäst respons av hästen. Trots allt är ju sitsen till för hästen, inte
tvärtom.
När man blir ett med hästen
Det är få ögonblick här och där då jag upplevt att jag ”sitter
i hästen”. Våra nervsystem samafaller och våra kroppsspråk säger samma sak.
Min kropp är hästens kropp och tvärtom. Förutom att det är sekunder av lycka,
är det ett kvitto på att jag skött min kropp, även om det bara var för en
sekund.
